Röd afton vid stenbrottet

1944 bodde Stellan Mörner liksom Sven X:et Erixson i Saltsjöbaden. I mars åkte Stellan till Halmstad för att hitta en bostad att hyra över sommaren och X:et lär ha sagt ”hittar du något kul där nere så kan du ju hyra åt mig också”. Och så blev det också. Vänskapen de båda konstnärerna emellan kan nog ses som startskottet till vad som senare kom att benämnas Söndrumskolonin.

Målningen ”Röd afton vid stenbrottet” är ett abstraherat landskap i röda, rosa, lila och vitgråa toner. I förgrunden en vit form som påminner om en skärva, eller möjligen ett vikt papper, och vid sidan av den en röd form, också likt en skärva. Centralt i målningen något som ser ut som en pyramidal klippa uppdelad i tre fält, en vit sida, en mörk och en röd topp. Bakom den en böjd form, en väg kanske? Den ger djup åt målningen. Längre bort ett vitt, ganska högt hus. Marken är röd, havet bakom är rosa och stilla. Himlen har en lavendellila ton och över den svävar moln som ser ut som vikta papper.

Stellan Mörner skrev dagbok och 1969 publicerades boken ”Spegel mot mitt liv: dagboksanteckningar 1952-60”. Anteckningarna ger ibland också en möjlig nyckel till konsten. Så kan det vara med ”Röd afton vid stenbrottet”, som han målade 1952. Samma år, den 31 juli, skriver han följande i sin dagbok:

”Vi mår inte bra av denna fortsatta fuktighet. Kyla och regn och inga bad. I går kväll cyklade vi till Tylösand. Himlen blåste upp plafondmoln, regnet kom farande mörkt över havet, vår stenbrottsstrand var praktfullt röd, våtröd, cementbanan vid krossen sköt in ett grått plan. Vad har inte skett allt vid denna strand! Och målats! Vi tänkte på X:et.”

Kanske är det en specifik, och möjligen igenkännbar, plats som Stellan har målat och beskrivit i ord. Men spelar det någon roll?