Det visuellt märkvärdiga – David Svensson och Nina Bondeson

I David Svenssons konstverk The Embracement, utfört med svart billack på aluminiumplåtar speglas vi och rummet som omger oss i den mörka blanka ytan. Det kan föra tankarna till en altartavla med öppnade dörrar på varje sida, ett slags triptyk, som Matthias Grünewalds Isenheimaltare från tidigt 1500-tal. Men till skillnad från den finns här inga föreställande element, ingen tydlig berättelse. Istället får vi en spegling av vårt eget här och nu. Våra känslor för stunden blir en tillfällig del av verket. En omfamning, som titeln antyder, den kan vara välkommen eller ovälkommen, ge kontemplation eller kanske påvisa något som vi vill förtränga.

Nina Bondesons bemålade badkar i mitten av rummet är till uttrycket mycket olikt David Svenssons. Hennes arbetssätt som konstnär handlar ofta om att utgå ifrån ett objekt som inte skulle klassas som konst och ge det en ny innebörd genom bild och text. I verket La Lingva har ett badkar bemålats, lackats och ställts på höjden så att uttrycket blir ett helt annat. Själva målningen, på badkarets insida, kan föra tankarna till medeltida kyrkomåleri. Vi ser två människor, en kvinna och en man. Mannen, som sitter ned, håller i en fisk, och kvinnan håller i ena handen en vaskrensare. Mot hennes ansikte rör sig ett hästliknande djur. En elsladd går in i djurets öra. Den tycks fortsätta via tungan in i kvinnans huvud, genom munnen, ut genom hennes öra och vidare genom ett symboliskt maskineri till mannens hand där den verkar vilja lämna ett budskap. Men hans blick är tom och oförstående.

Bondeson ser det visuella som ett språk lika mycket som det verbala, textmässiga och menar att tolkningen gör var och en utifrån sina egna upplevelser och erfarenheter. På så vis kan verket ha en betydelse för konstnären som gjort det, men få en helt annan för den som betraktar det, där båda kan vara lika ”sanna” även om de är olika. Så egentligen är betraktaren en lika viktig del i Bondesons bildvärld som i Svenssons.