Visuellt märkvärdigt – Hardy Strid och Drakabygget

Till Hallands Konstmuseums samlingar hör arkivmaterial som tillhört Halmstadskonstnären Hardy Strids arkiv. Det är ett mycket varierat material. Bland annat finns här handlingar som berättar om konstnärskollektivet Bauhaus Situationiste som skapade en gränsöverskridande konstarena på gården Drakabygget utanför Örkelljunga på 1960- och 70-talet. De danska bröderna och konstnärerna Asger Jorn och Jörgen Nash köpte 1960 gården för att skapa ett självförsörjande konstnärskollektiv. De var båda del av den internationella Situationist-rörelsen som med influenser från marxism, anarkism och det tidiga 1900-talets Dada-rörelse ville förändra vad konst kan vara. Inte en del av makten och kapitalet utan hellre en del av samhället, för och med alla. För den skandinavisk-tyska fraktionen av situationismen blev Drakabygget en mötesplats, även för konstnärer från andra delar av världen, som delade Drakabyggarnas ideologi om den lekande människan Homo Ludens, där konst och lek skulle befria människan från vardagens konventioner och skapa ett bättre samhälle.

I en monter visar vi ett litet urval från arkivmaterialet om Drakabygget, där Hardy Strid var en av de mest engagerade konstnärerna.

Några fotografier visar Hardy Strid när han skapar sin konst. På det ena sågar han med motorsåg upp stora timmerstockar på längden. På ett annat står han och snurrar ett egengjort lyckohjul inför skrattande barn. På ett av de större fälten i lyckohjulet står det Bauhaus Situationiste. Den funktionella fantasien.

Till höger om fotografierna finns så kallad mail art, eller korrespondenskonst. Helt enkel små konstverk med en informell och personlig prägel som skickades med post. Dessa är gjorda av den japanske konstnären Yoshio Nakajima och har att göra med hans deltagande i samtidskonstutställningen Documenta i Kassel 1972. Det var en av de första stora internationella utställningarna som visade ett bredare konstuttryck där t ex happenings och performance ingick. Konsten skulle ut ur sina museala sammanhang och gärna provocera. I montern visas ett stort kuvert med namnen på flera av medlemmarna i Bauhaus Situationiste, ett collage med stämplar, ett fotografi på konstnären och en hårlock, sannolikt från Nakajima. Intill ligger ett litet torkat fiskyngel fastbundet vid ett egengjort vykort med egen poststämpel. På stämpeln kan man läsa International Happenings och Nakajima State.

I montern finns också ett inbjudningskort från 1965 till filmsituationistisk festival på biografen Figaro i Halmstad Teater. Kvällen avslutades på Hotell Svea med diskussion, jazz och dans.

På väggen bakom, lite till vänster, hänger en tavla av Hardy Strid. Den heter ”Manifest” och är både en målning och ett collage. Mot en mörk botten finns en symmetrisk form i vitt samt lite svart och lite rött. Den kan föra tankarna till något inne i koppen, kanske bäckenben eller en livmoder, men verkar samtidigt vara ganska slumpmässigt utförd, som om konstnären hällt ut lite färg och sedan vikt duken dubbel så att det har blivit ett helt symmetriskt avtryck. På båda sidor om formen finns fotografier, illustrationer, några spelkort samt urklipp i tre numrerade rader med ord. ”5. det oviktiga” ”4. moraliserar” ”3. flera spår”. Övriga element i konstverket är också numrerade, vilket kan leda betraktaren till att försöka knäcka koden till vad hen tror sig känna igen som ett system. Kanske är verket dock helt utan sådana underförstådda meningar och mer ett exempel på vad franske André Breton skrev om automatism i det första surrealistiska manifestet 1924: En tankens diktamen befriad från varje förnuftsmässig kontroll och från varje estetisk eller moralisk beräkning.