Halmstadsutställningen 1929

Torsdagen den 20 juni år 1929 i strålande solsken inviger Sveriges kung Gustav V ”Halmstadsutställningen för hantverk, industri, konst och slöjd”. Utställningen byggdes upp runt det dåvarande läroverket och täckte in också den yta, där idag Hallands Konstmuseum ligger.  Traditionen att bygga stora utställningsprojekt blommade upp från mitten av 1800-talet, med ”The Great Exhibition” i London 1851 som det internationella genombrottet. Tanken var att både skapa samarbeten med framsteg internationellt, samt att manifestera den egna platsens förträfflighet. Här skulle industri och kultur, design och innovationer samspela med historia och folkliv, och samtidigt skapa lockelser för att öka turismen. När utställningen i Halmstad planerades under det sena 20-talet, fanns ett flertal gedigna förebilder att sikta mot, inom och utanför landet. På precis samma plats, det så kallade ”Tivolitorget” hade en liknande utställning byggts så sent som 1912, och utställningsbyggarna har haft både Baltiska Utställningen 1915 i Malmö samt Göteborgsutställningen 1923 att snegla på.

Centralt i utställningsområdet, inhyst i det hus vi idag finner Hallands Konstskola, presenterades ett brett spektrum av konstnärlig verksamhet. Här fanns något som bäst kan liknas vid en generalrepetition för det kommande Hallands Museum – kyrklig konst, högre stånds-miljöer, arkeologi och så på de översta våningarna – halländsk konst från 1800-talet fram till dåtidens absolut senaste produktion. Längst upp i huset hade man gett maskiningenjör Egon Östlund fria händer att presentera det som bäst kunde representera samtiden. Vid sidan av konstnärer som Ninnan Santesson, Arvid Carlsson, Ansgarius Börjesson och Bernard Andersson var för första gången de sex individerna i det man i tidningen benämner ”Halmstadskolan” samlade. Omgivningen ställer sig minst sagt tveksam. Tidningarna skriver om ”obegriplig konst”, flera i utställningskommittéerna är skeptiska – man är rädd att göra bort sig om man släpper in det man kallar ”kubism”. Och den invigande majestäten är tveksam när han konfronterar Esaias Thorén vid hans skulptur:
– Vad skall det här föreställa?
– En skulptur, ers majestät.
– Den kan väl ingen tycka om?
– Jo, ers majestät.
– Vem skulle det vara?
– Jag, ers majestät.
Gustav V klappar Egon Östlund på axeln och säger
– Beklagar, beklagar.

I Hallandsposten skriver man efter invigningen något som får sammanfatta dåtidens reaktioner:
”Än så länge står den vanliga människan ganska kylig och kall inför vad ’Halmstadkolonien’ radat upp på väggarna. Men även den oförstående bör icke döma för hårt. Det skulle helt visst vara betydligt lättare att vinna erkännande och framför allt ekonomiskt att måla som ’folket vill att de ska va’. De som ändå fortsätta att gå mot strömmen kunna misslyckas och slå sig döda vid försöken att hoppa uppför svårigheternas fall. Men viljan tyder på konstnärens ärliga strävan. Domen kommer framtiden att avkunna. I varje fall är det nya inte bara värt att flyktigt se utan även att noga studera såsom ett uttryck i tiden. Och troligt är att den som har pengar och känner sig tilltalad av vad som finnes även med framtiden gör en god affär ty det finnes förutsättningar för att det skall stå sig. Och en del av ’halmstadsskolans’ verk i framtiden bli uppskattade.” Så skriver man i Hallandsposten 20 juni 1929.