Irma, Sahlins och blåsten

Under 1940- och 50-talet kom många konstnärer till Söndrum utanför Halmstad. De sex i Halmstadgruppen blev tillsammans med bland andra Sven X:et Erixson, Felix Hatz, Carl-Fredrik Reuterswärd, Jürgen von Konow och danske Vilhelm Bjerke Petersen benämnda som Söndrumskolonin. Framförallt var det somrarna som tillbringades här. Motiven är ofta hämtade från det vardagliga livet i Söndrum. Återkommande är stenhuggeriet, hamnen och havet. Färgskalan är ofta ganska rik.

Sven X:et Erixson kom till Söndrum 1944, lockad av Stellan Mörners beskrivning av platsen och livet där. I Europa pågick fortfarande andra världskriget och konstnärer fick därmed söka sig till platser på hemmaplan. Målningen ”Irma, Sahlins och blåsten” präglas av X:ets färgrika berättarglädje och distinkta penselskrift. Ljuset vid det lilla kustsamhället skildras med en mängd färger och valörer, från ett orangefärgat vallmofält till gula, rosa och turkosa moln som tycks röra sig snabbt på himlen. En flock svarta fåglar tecknas upp mot himlen. I förgrunden ser vi stugan där X:ets vän, den svensk-amerikanske krigsveteranen Charles Sahlin bodde. Hit kom konstnärerna gärna och ibland fungerade hans stuga som ateljé. Stugan var excentrisk i sin stil med en grind som bestod av två gamla sänggavlar. Som titeln anger skildrar målningen en blåsig dag, vilket penseldragen tydliggör genom sin diagonala rörelse. X:ets dotter Irma står framför huset i randig t-shirt och korta blå shorts. Vinden tar tag i hennes blonda hår, men annars är det hon som är stilla medan allt annat tycks röra sig.