Arkitektpionjären
Under 1927 och -28 befann sig Halmstadsfödda Ingrid Wallberg periodvis i Paris. Där arbetade hon hos den världsberömde arkitekten Charles-Edouard Jeanneret. Vi känner honom bättre under namnet Le Corbusier. Han var nytänkande, radikal och kom att bli den kanske främsta förespråkaren för den modernistiska arkitekturen.
Ingrid Wallberg tog med sig de nya strömningarna hem och kom att bli en av de allra första i Sverige att introducera den nya stilen, som här kom att kallas funktionalism eller i folkmun – funkis.
Den nya arkitekturen ville spegla den moderna och industrialiserade staden. Under 1920-talet började arkitekter runtom i världen skapa nya formspråk som bröt med de historiska stilarna. Byggnaderna skulle utformas utifrån sin funktion. Man började utveckla och använda industritillverkade byggelement som sattes ihop på plats som en byggsats. Utsmyckade fasader ansågs förlegat, så de nya byggnaderna fick släta, ljusa, ofta putsade och odekorerade fasader, med platta eller flackt lutande tak. Byggnaderna gav ett stramare, enligt vissa mer kliniskt, uttryck. Men man strävade efter att anpassa dem till omgivningarna för att få dem att kännas mer dynamiska. Utemiljön inkorporerades på ett nytt sätt med arkitekturen. Vi ser exempel på detta i Villa Simonsson som Ingrid Wallberg och kollegan Alfred Roth ritat åt skräddaren Simonsson på Onsala-halvön. Helt i Le Corbusiers anda har man placerat huset högt för att släppa in det naturliga ljuset. De stora perspektivfönstrena ger direktkontakt med omgivningen och en trappa löper direkt från klippan upp till andra våningens balkong. Villa Simonsson räknas som en av de allra första funkisbyggnaderna i Sverige. Wallberg och Roth också flerfamiljshus. Även i dem ser vi hur omgivningarna var en viktig del i arkitekturen och dess sociala funktion. Särskilt tydligt är det kanske i förslaget till Göteborgs stad, som vi ser ritningen till. Här visualiseras takterasser med plats för rekreation, grönska och lek. Det platta taket kunde på så vis komma till användning för de boende. Några få färgdetaljer på ritningen visar en påverkan från Mondrians abstrakta måleri.
I realiteten fick de djärva visionerna anpassas efter tidens smak, men flerfamiljshus i Göteborg kom det att bli. HSB anlitade R & W Arkitektbyrå, men krävde att det radikala uttrycket tonades ned för att bättre smälta samman med Göteborgs traditionella bebyggelse med landshövdingehus. HSB var tidiga med att standardisera, och på deras uppmaning utvecklade Ingrid ett så kallat minimikök som visades i HSB:s paviljong på Stockholmsutställningen 1930. Boendestandarden skulle höjas och göras mer jämlik genom att alla smålägenheter skulle få egna kök med rinnande vatten.
På den motsatta väggen finns nytagna fotografier med detaljer från några bostäder i Göteborg och Halmstad som Ingrid Wallberg ritat. Öppna spisar var något som Wallberg vurmade för, ofta i olika stilar, och även i mindre lägenheter. Hon var även lite före sin tid med att ofta välja återvunnet material från byggarbetsplatser. Ett exempel är armeringsjärnen som formar ett trappräcke, ett annat stenplattorna. I den bortersta salen i utställningen finns också vaser som Ingrid tillverkat av gamla vinflaskor. Funktionella, kostnadseffektiva och estetiskt tilltalande.
