Vattensåg och skvaltkvarn

Här på Hallandsgården finns en såg som drevs med vattenkraft. Den kommer från Nedre Möllan i Vessigebro utanför Falkenberg och är byggd i mitten av 1800-talet. Utvändigt är den klädd med tjärad lockpanel och har brädtak. Vid sidan finns en mindre utbyggnad över vattenhjulet. Taket är beklätt med spån, som i Halland brukar kallas för sticketak.

Timret sågades med hjälp av kraften från vattenhjulet. Sågtypen kallades för ”nickesåg” och var en primitiv ramsåg med bara en klinga.

Det var ett stort framsteg att inte behöva såga allt timmer för hand och vattensågen visar på övergången från bondesamhället till industrisamhället.

Nedanför sågen finns en skvaltkvarn, längst ner i det östra hörnet. Den kommer från Veinge i Laholms kommun och här är det också vattnet som är kraftkälla istället för muskel- eller vindkraft. En skvaltkvarn är byggd för att få kraft ur ett vattendrag med svagt flöde, som små bäckar och åar. Det liggande skovelhjulet driver kvarnhjulen av sten för att mala säd till mjöl.

Skvaltkvarnar som denna beskrivs i Sverige redan på 1100-talet.

Hallandsgårdens kvarn är utvändigt klädd med tjärad lockpanel. Taket är halmtäckt. Byggåret 1886 samt namnen på de som byggde vattenkvarnen finns inristat på fasaden. BHS och OHS står det – Bengt och Olof Hansson.