Väderkvarnen
Här på Hallandsgården belyser vi arbetslivet på landsbygden genom att berätta om olika typer av verksamheter och byggnaderna som hörde till. Under 1700- och 1800-talen var de flesta bönder och levde på landsbygden. Arbetet på gården krävde en hel del muskelkraft. Till sin hjälp hade man hästar och oxar som draghjälp på åkrarna när man brukade jorden.
I mitten av området ser man den pampiga väderkvarnen som någon gång på 1800-talets första hälft uppfördes på Kvarnagård i Morup norr om Falkenberg. Det är en kvarn som med vindkraft malde de grödor som bygdens marker gav. Tillsammans med vattenkvarnen hörde den till de första maskiner som drevs med något annat än muskelkraft.
Väderkvarnar förekom i huvudsak i öppna slättbygder vid kusten där tillgången till vind var god. Själva namnet ”väderkvarn” kommer från att man förr i tiden oftast använde ordet väder för blåst. I Skåne kallas en väderkvarn ofta för ”vindmölla” och ordet förekommer dialektalt även här i Halland.
Bönderna i trakten betalade kvarnägaren för att få sin säd mald till mjöl. Det mesta maldes till foder till djuren medan endast en liten del blev till brödsäd som användes vid bakning.
Modellen vi ser här kallas för ”holländare” eftersom den uppkom i Holland. Speciellt var att den åttkantiga nederdelen stod stilla medan den övre delen, alltså den lökformade hättan, var vridbar. På så vis kunde vingarna vändas efter vinden. Utvändigt är kvarnen täckt av tjärade spån.
Inuti kvarnen finns ett genialiskt maskineri. På andra våningen finns två kvarnstenar, en för malning av mjöl och en för malning av djurfoder. Dessa är sammankopplade på ett snillrikt sätt med olika kugghjul av trä och metall. Tyvärr knäcktes vingarna i stormen Gudrun 2005.
Vid skörd använde man tröskverk som var en föregångare till skördetröska. I Krafsagårdens östra längas loge finns ett tröskverk bevarat. Det drevs av en så kallad vandring som drogs av en oxe eller häst.
När säden skulle malas till mjöl kunde man även göra det i en kvarn av mindre storlek, en s k vridkvarn, hemma på gården. Vid malning drevs kvarnstenarna då runt med mänsklig muskelkraft eller genom hästvandring vilket gjorde att effekten ökade avsevärt.
