Perugia

I Italien finns en stad som heter Perugia. Precis vid floden Tibern, där vågorna zigzagar sig fram i blå och röda skiftningar, finns ett gammalt hus med en märklig historia. Huset har nämligen ögon. De sitter under ett balkongräcke ungefär i mitten av byggnaden. Man kan tro att det är små fönstergluggar, men om du tittar närmare så ser du ögonvitorna och de bruna irisarna. Eftersom huset är mycket gammalt kan det berätta både ett och annat om saker som har hänt här.

När huset var mycket ungt, för mer än 2000 år sedan, kom en ung man på flykt hit. Lucius hette han och han var bror till självaste kejsaren. Lucius flyttade in i översta våningen på huset. Han fick traska uppför en vindlande och lång trappa för att ta sig ända upp. Från översta våningen kunde han sedan ta en hemlig vindslucka och komma upp på taket genom en kort skorsten längst ut på taket, alldeles nära kanten. Här fick han vara väldigt försiktig. Lucius hade svindel så han vågade inte titta ned. Hade han gjort det så hade han kanske tappat balansen och fallit rakt ned i Tibern och drunknat.

Varför utsatte han sig då för detta, undrar kanske du? Jo, uppe på taket fanns 13 andra skorstenar. Men det var bara de två kortaste som faktiskt var skorstenar. De andra, som var lite högre, var i själva verket ett hemligt signaleringssystem. Och Lucius använde dem för att skicka, och ta emot, meddelanden till och från sin bror, kejsar Marcus. Det fanns en fiende som hette Octavianus. Han ville störta kejsaren och ta över makten. Genom skorstenarna, som inte var skorstenar, kunde Lucius skicka brev i särskilda rosa kuvert. De flög sedan av sig själva till Rom där kejsar Marcus bodde. Och från Rom kom andra brev flygandes, som var i blåa kuvert. En dag landade ett brev hos Lucius som gjorde honom orolig. Det stod såhär:

”Octavianus har besegrat mig så jag har flytt österut. Han vet var du bor och kommer komma efter dig. Du måste bygga upp ett försvar. Arrivederci, tuo fratelli Marcus.” Vi ses, din bror Marcus.

Hur ska jag försvara mig? Lucius funderade och funderade, men han var så trött på att slåss. ”Inga mer krig”, tänkte han. ”Jag ska odla kärlek och inte hat”. Så istället för att bygga murar och skaffa vapen började han odla blommor.

Nere vid Tiberns strand började det gro och växa. Blommorna frodades och till slut hade de spritt ut sig runt hela huset, längs med sidorna och ovanför taket.

Hur gick det då när Octavianus kom fram till Perugia och huset där Lucius bodde? Jo, Octavianus kom dit med vapen och med avsikt att döda Lucius, men när han såg alla de fina blommorna och kände hur gott de doftade ångrade han sig.

Så Lucius levde lycklig i alla sina dagar. Och luktade på blommorna.