Galjonsfigur, marinmåleri och skeppsmodell
Av många gamla fartyg
finns idag bara galjonsfiguren kvar.
Isbjörnshuvudet på väggen är en sådan skulptur.
Huvudet är nästan en meter långt.
Pälsen är målad i en gräddvit nyans.
Käften är öppen och visar tänderna.
Isbjörnshuvudet har suttit längst fram på ett danskt fartyg.
Skeppens ägare ville ofta ha djurskulpturer
som symboliserade styrka och vaksamhet.
Just den här isbjörnen kan också ha haft dansk anknytning
genom den danska kolonin Grönland.
Galjonsfigurer var ett sätt att pryda skeppen.
Men för folket till sjöss så betydde de mer.
De var fartygets själ och ögon
och man trodde de hade en magisk kraft
att skydda skeppet.
Dessutom var de statussymboler
när skeppen låg i hamn.
Ofta finns en koppling mellan fartygets namn och galjonsfiguren.
I äldre tider dominerade djur som motiv.
På 1800-talet blev människofigurer vanligare.
Vissa är rena porträtt, medan andra är symboliska figurer.
Men alla galjonsfigurer är unika.
Inte många är signerade.
Bredvid isbjörnen hänger ett antal skeppsporträtt.
Ja, så heter faktiskt den här sortens målningar,
fastän vi kanske tänker, att ett porträtt ska avbilda en person.
Men faktum är att sjöfartsfolket såg skeppen som individer.
Och de uppfattade att skeppen hade en själ.
Det är lätt att tänka sig att kaptenen och besättningen
fick starka band till skeppen.
Fartygen var ju både deras arbetsplats
och hem under långa perioder.
Det var skeppets ägare eller kaptenen
som beställde den här typen av målningar.
Skeppsporträtten är i liggande format
och visar skeppen från sidan.
Skeppen är centralt placerade
och det finns inte så mycket mer
än skepp, hav och himmel.
Det har målats oerhörda mängder av skeppsporträtt.
Vi kanske tycker att den här typen av målningar är enformiga.
Vid en första anblick är det små skillnader.
Men skeppstyperna skiljer sig åt
och i detaljerna finns det unika.
Fartygets namn och konstnärens signatur brukar finnas med,
ibland också kaptenens namn.
Rederivimplar, signal – och nationsflaggor
är ledtrådar som hjälper till vid identifieringen av skeppen.
Därtill går det i viss mån att urskilja personliga stilar
hos konstnärerna.
Till exempel i hur de avbildar vågor och himmel.
Sune of Halmstad är målad av konstnären Reuben Chappell
från Goole, en hamnstad i Yorkshire.
Sune of Halmstad har ett stort S på sin skorsten.
Konstnären Chappell var enormt produktiv.
Han gjorde över 12 000 målningar under sin livstid.
Merparten var skeppsporträtt.
Vi vet inte säkert var han kan ha sett Sune of Halmstad.
Kanhända var det just i hans hemstad Goole.
I så fall kan vi tänka oss
att det är kaptenen som passat på att beställa målningen
när skeppet låg i hamn där.
Och att konstnären haft högst begränsad tid på sig.
På väggen mitt emot finns målningar
gjorda i en romantisk tradition.
De är dramatiska och skiljer sig från skeppsporträtten.
Ofta syns båtarna som silhuetter i månens sken.
Det är storslaget och vackert,
med noggrant skildrat ljusspel
och rörelser i vattnet.
Den stora skeppsmodellen
är nästan 2 och en halv meter lång.
Den heter Wilmington.
Det fartyget har faktiskt aldrig existerat i stor skala.
I stället har modellbyggaren inspirerats av
dom stora fyrmastade fullriggarna
som seglade mellan Indien och Storbritannien,
handelsvägen kallades jute-traden.
Där fraktade skeppen jute
ett slags bastfibrer som används till säckar och mattor.
Det är exklusiva material i modellen:
masterna är av mässing,
däckshusen av teak.
Och alla figurerna är skurna i trä.
Besättningen är upptagen med olika uppgifter.
Några rullar upp wire.
Flera är uppe och klättrar i masterna.
Mässuppassaren kommer gående på däck.
I en bok, Sjöfart på museet, står det
att den stora modellen också ska vara fullt inredd inuti.
Därför har museets personal undersökt insidan
med en liten kamera.
I bildspelet med hörlurar kan du höra hur det gick.
