Växter och byggnader – vårda och bevara
Lite längre ned i backen, nära Skvaltkvarnen, odlas det sommartid en liten plätt med spånadslin. Spånadslin var en viktig nyttoväxt som odlades mycket i Sverige under 1700-och 1800-talen och det krävdes många olika arbetsmoment för att få växten att bli till lingarn. Här på Hallandsgården finns också en linbasta som användes för att torka linet i innan den mödosamma arbetsprocessen med bland annat bråkning, skäktning och häckling tog vid.
I närheten av själva linodlingen finns ett litet område med fyra liggande stenblock. Dessa har bearbetningar i form av så kallade skålgropar och slipskåror och en av dem har använts som malsten. Tre av dessa stenar tillhörde den tidigare fornparken som låg i Hallands Konstmuseums trädgård, men som flyttades hit år 2017 när museet skulle byggas om. Utanför Hallandsgårdens stenmur och utanför gärdsgården längs vägen står också en samling med hitflyttade milstenar. Milstenar visade avstånd för dåtidens resenärer; en slags föregångare till våra vägskyltar.
När Hallandsgården öppnade 1925 var i princip hela området fullt av björkar. Just björkar ansågs vara typiskt svenskt och det stämde bra överens med den nationalromantiska andan som rådde. Björkarna har genom åren blivit dåliga och idag finns endast ett fåtal kvar på området. Man har även under de senaste åren planterat andra träd såsom lind och pil och olika fruktträd. Tanken nuförtiden är att det som planteras runt de olika byggnaderna ska knyta an till miljöerna där husen ursprungligen stod.
På området odlas också äldre kulturväxter av olika slag. Här finns växter som använts i medicinskt syfte och till matlagning, men även sådana som har ett mer dekorativt syfte. Utanför Hörsåsstugan finns en mindre örtagård och ett grönsaksland där det under sommartid odlas grönsaker. I rabatten längs med stengärdsgården samsas bärbuskar med rosenbuskar och andra blommor.
På Hallandsgården finns också en lekplats som invigdes år 2013. Här kan yngre besökare gunga och leka med naturtrogna djur och under sommartid fungerar en av de intilliggande byggnaderna som lekstuga.
Många tror att äldre tiders byggande och gamla konstruktioner är bättre, mer hållbara och mer miljövänliga än dagens. När man tittar på hur länge husen på Hallandsgården har överlevt så verkar det ligga en del sanning i det.
Ursprungligen var många av husen omålade och bestod av oskyddade trämaterial, men bemålades senare i historien med vår klassiska falu rödfärg eller med en blandning av tjära, linolja och terpentin – så kallad Roslagsmahogny.
Ett hus med träväggar och halmtak står inte emot tidens tand utan hjälp. Husen på Hallandsgården behöver hjälp och expertis för att kunna leva vidare till kommande generationers besökare. Stora summor läggs årligen på att underhålla de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna på friluftsmuseet Hallandsgården. Byggnadsantikvarier har tagit fram en vårdplan för detta löpande arbete.
