Visuellt märkvärdigt – Kjell Lundberg, Axel Andersson och Lena Permér
Mitt i rummet möts vi av en surmulen kentaur gjuten i betong. I den grekiska mytologins bildvärld brukar kentaurer bestå av en muskulös och stark häst baktill och en lika muskulös och stark man framtill. De beskrivs som ömsom vilda och opålitliga, ömsom vänliga och visa. Och ofta berusade. Kjell Lundbergs kentaur ser inte alls ut som antikens. Varken mannen eller hästen har den grace som kan förknippas med kentaurer. Mannen ser ganska gammal och grinig ut. Han står rakt upp och ned med nedåtgående mungipor och nästan blänger på oss med armarna i kors. Hästkroppen har korta raka ben och den ser inte ut att vilja springa någonstans.
När konstnären Kjell Lundberg dog 1990 efterlämnade han ett sommartorp i Gällinge i Kungsbacka kommun. Och i torpets trädgård ett 20-tal stora betongskulpturer som föreställde människor, djur och mytologiska varelser. En av skulpturerna var denna kentaur. Liksom de andra var den ursprungligen bemålad, men väder och vind har ändrat ytan under de många åren de stått där. Vad som är alger och vad som är rester av färg är inte helt givet. Den privata skulpturparken växte under 1970-talet fram som ett sorgemonument över Lundbergs hustru Birgit som gick bort 1965. En vitmålad kvinna som föreställde henne hade en central plats bland alla de andra skulpturerna.
När bonden som köpt marken hotade med att förstöra skulpturerna skapades ett engagemang som ledde till en utställning i en gammal fabrikslokal i Göteborg. Recensionerna var översvallande, men Lundberg själv fick tyvärr aldrig uppleva framgången. Men många av skulpturerna lever vidare tack vare utställningen, då olika museer och kommuner köpte dem.
Det finns fler mytologiska varelser i rummet. På ett podium vid fönsterväggen står en keramikskulptur föreställande ett troll som rider på en häst. Det är Axel Andersson, även kallad AXA, från Morup i Falkenbergs kommun som gjort den. Liksom Lundberg hade han studerat på Valand. Han har gjort kyrkokonst åt många församlingar, bland annat hemma i Morup. Men det som uppskattades mest hemma i stugorna var hans keramikskulpturer som föreställde troll. Det ridande trollet som visas här är från 1923. Det ser lite barbariskt ut och har extremt breda axlar, men hästen ser glad ut även om ryttaren nog är tung. Sockeln till skulpturen är liten medan hästens vridna hals och trollets breda axlar sväller ut upptill, en form som blev kännetecknande för AXA:s skulpturer. Det finns en teori om att självaste Carl Milles olovligen ska ha kommit över en skiss till en av AXA:s skulpturer och härmat hans form till en skulptur i Linköping som föreställer Folke Filbyter. Sant eller inte får vi nog aldrig veta, men det finns likheter!
Mellan de två skulpturerna av Lundberg och Andersson finns ytterligare ett fantasifullt djur, gjort av Lena Permér som bor i Veddige i Varberg. I en surrealistisk anda har hon omskapat en uppstoppad vit iller och ett par handskar till en ”Handskfågel”. Illerns kropp blir till en fågelkropp där de vita handskarna, uppstoppade även de, blir till fågelns vingar. Den står på en gråsvart liten kulle som kan påminna om en hatt. Skulpturen triggar vår fantasi och kanske går tankarna till den av surrealisterna så omhuldade poeten Lautréamont som skrev om ”det oförmodade mötet mellan ett paraply och en symaskin på ett operationsbord”.
